Horby och himmelriket på en och samma dag

Fredagar är bra dagar, för för mig är det lektionsfria dagar! Ändå har de närmsta veckorna inte inneburit sovmorgon på grund av obligatoriska fältdagar ute på praktikplatsen innan själva praktiken kommer. Till skillnad från andra veckor är det nu sportlov, inga elever går i skolan och jag kan inte sticka ut och "fälta"! Istället hade min familj bokat in badhus, bowling och restaurang och jag blev erbjuden att följa med. Ovanligt tillfälle, så man fick ta tillfället i akt. Ingen sovmorgon idag heller alltså - men en liten muskelinflammation i vänster vad.

Dagens äventyr utfördes i Hörby som för övrigt har en kul kommunsidewebbadress: www.horby.se

På kvällen, efter att ha stött på fröken Wictorsson och fröken Nyberg, drog jag iväg till mitt rum som äntligen fått ett namn! Jag bad om namnförslag till rummet och att detta helst skulle ha en koppling till våningsnamnet Akuten. Sorgligt nog svarade han "Himmelriket" vilket är både fint och fyndigt, framför allt jämfört med det tillfälliga namnet Skrubben... Så om man någon gång är i Lund och har tråkigt är man välkommen till Himmelriket för att dricka te!

Ta ton och ta form^3

För första gången jag sov jag i skrubben, vilket jag kallar mitt rum (för tillfället i alla fall), och att få vakna så sent som 06:50 en morgon då jag börjar 08:30 är som taget ur en dröm. Denna dröm tog dock slut väl framme i skolan då jag och min klasskamrat och operasångerskan Madame Rosenqvist väntade på vår första lektion. Tids nog insåg vi att alla lektioner var inställda fram till klockan 13:00 och vi beslutade för oss att gå skilda väger och själva bestämma vad vi själva ville göra och hitta på. Medan Madame Rosenqvist gjorde sitt, vad hon nu gjorde, så gick en halvtimme åt till att öva och resten av tiden spenderade jag på att gå runt i Malmö och Lund, och mina pengar spenderades på fyra, nya tekoppar på Indiska. Imorgon eller inom väldigt kort ska jag dock gå tillbaka och be att få byta en kopp som var litet nött i kanten. Ingen märkvärdigt men, ack, så markant. Utöver besöket på Indiska så svängde jag in om Zara och lämnade in min rock på lagning. En söm i fodret hade börjat gå upp och behövde fixas, och personalen var trevlig och försäkrade mig om att jag kunde hämta jackan nästa fredag då rocken bör har blivit ompysslad av en noggrann skräddare. Så länge kommer min varma skinnjacka väl till pass!

Väl på väg till skolan från Lund till Malmö lade jag märke till att ovanligt många civila människor gick omkring och sjöng. För att följa jantelagen tog jag själv ton och sjöng, och att gå på centralen kändes lite bättre än tidigare gånger. Att sjunga - det är skönt.

Återigen åkte jag tillbaka till mitt rum och fortsatte att packa upp och samtidigt skriver jag ner allt som behöver fixas och köpas in. Ett bord, två stolar och en bäddsoffa står på tur och jag vet exakt hur jag ska ha det. Många idéer av hur rummet ska se ut kommer inte bara ifrån tidigare erfarenheter utan även från min vän fröken Samuelsson (som är omedveten om att hon influerat mig). Vill ni veta mer om henne så är det bara att besöka hennes blogg här. Så länge det är inspiration hämtat från henne så kan nog inget gå fel eller bli fult. Bland annat så har allt porslin packats upp och alla te-, kaffe- och fikaprylar fick ett helt, eget skåp lika stort som en garderob. Fikagarderoben är absolut min favorit som jag gärna pysslar med och i, då och då, hela tiden.

Mitt rum tar form. 

Mitt liv tar form. 

Jag har ingen stor bakform.

Det är inte bara pensionärer på ålderdomshem som sover middag

Direkt efter skolan (lektionerna Akustik och Inspelning samt Gehör) skyndade jag mig bort till min lilla etta för att packa upp så mycket som möjligt. Väl framme var jag så trött att jag endast orkade sätta ihop sängen och sov sedan middag i en timme för första gången på minst 10 år, och det var FRUKTANSVÄRT skönt. (Rekommenderas!)

En smäll i dörren gjorde att jag vaknade. Mina föräldrar hade tydligen stått och ropat och bankat och försökt få mig att öppna. De hade tydligen både brått och ville ge mig en inflyttningspresent som till min glädje bestod av fyra kassar innehållande mat, läkemedel och städprylar. För att undvika ännu mer stökighet på rummet prioriterades dessa kassar och allt sorterades och placerades där jag ansåg de borde ligga.

Rummet fick vid slutet av dagen förbli stökigt. Här och var ligger ting som jag inte har en aning om var jag ska stoppa dem.
(Misstolka inte...)

Jag måste ge mitt rum ett namn. Det är så fruktansvärt jobbigt att kalla den "rummet". Våningen kallas akuten så namnet borde vara relaterat till det. Skrubben hade funkat, men det är ett rätt så vanligt namn på små rum kan jag tro. Eller?

Hur lådor blir till rum

Nu har både en massa lådor, möbler och en säng från Höllviken kommit på plats (den är ännu inte ihopskruvad, så jag har inte testat den) och jag har packat upp lite lagom mycket prylar. Det hela ser en aning hopplöst ut, men allt löser sig till slut! Om jag lyckades få plats med allting på 7,5 kvadratmeter innan så ska väl allt få plats i en etta på 17,5 kvadratmeter?

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.

En måndag som denna är aldrig underhållande; ingenting särskilt intressant hände. Jag gick till Musikhögskolan i Malmö, där jag studerar, hade lektion i klassisk musikhistoria med fantastiska, 74-åriga Herr Nordström och i huvudinstrument (som i mitt fall är piano) med min lilafärgade - alltid topp till tå - lektor Madame Ibérer. Eftersom trumlektionen tyvärr var inställd fick jag ett fyratimmarspass på mig att öva diverse instrument mellan dagens två lektioner. Oturligt nog fick jag inte tag på ett evighetsövningsrum, men jag lyckades rätt bra med att växla mellan ett rum i Y-korridoren och ett övningsrum vid skåpen.

Förstår du inte vad jag menar med de olika övningsrummen? Låt mig förklara!

Det finns tre sorters övningsrum, vilka kan delas in i två större kategorier:

Evighetsrum = Man får öva i rummet hur länge man vill.

Entimmesrum vid skåpen = Byte av övare sker varje hel timme. 

Entimmesrum i Y-korridoren = Innan övandet drar igång måste man skriva upp sig på en lapp bredvid dörren samt nämna vilken tid man gick in i rummet. Efter en timme eller mer får någon annan öppna dörren och kasta ut den som övar.

Nu vet du det!

Trevlig matematik

1 trevligt uttryck:
"Oh, lá, lá!"
+
1 trevligt videoklipp:
Klicka här!
= 2

Pusslet har börjat!

Mitt rum innan möbelutkastningen.

Mitt rum innan möbelutkastningen.

Bit för bit ska mitt föregående rum förflyttas till Lund men innan dess ska det nya rummet städas! Föräldrarna följde med och hjälpte till så gott de kunde. Först bar vi ut en massa möblemang från mitt nya, redan möblerade, rum och allt hamnade utanför vaktmästarens dörr som en tragisk present till måndag morgon. Det är inte mycket som fick stanna kvar, endast bokhyllan och golvlampan. Sen började städningen! Fönster skulle putsas både inuti och utanpå, alla möbler och skåp dammas samt liksom toaletten, handfatet, golv, tak, väggar och dörrar skuras med först såpa eller diskmedel och sedan med vatten, lampor dammas av och dörrmattan bankas av - ett arbete som tog några timmar. Rummet blev fullkomligt genomstädat och dess mysighetsgrad ökade ännu mer när vi började ta in möbler - och bilder på mitt nya, renstädade rum kommer upp senare när det är någorlunda klart. Förhoppningsvis är det snart!

Två halvdåliga bilder på mina stora garderober och min fina
lilla toalett. Smutsen rann svart ner för det där kaklet...

På kvällen åt hela familjen en mumsgod middag hos morföräldrarna. De gör alltid god mat - så länge det inte är äckligt. (Svamp, fårhjärna, purjolökgratäng eller något annat obehagligt.) En nöjd och mätt Alexander satte sig med alla andra och tittade på Melodifestialen, 3:e delfinalen. Varför gick det dåligt för de bidrag jag hejade på? Nästa gång ska jag låtsas heja på de som är sämst. Undertiden som hopplösheten sänkte sig över situationen och missnöjet över det svenska folket parallellt ökade, insåg jag att Danny Saucedo hade en fruktansvärt snygg jacka på sig i början av programmet. I hopp om att få tag på en sådan jacka skickade jag ett mejl till SVT och undrade om jag...
...skulle kunna få veta hur jag kan få tag på en sådan jacka.
ELLER
...om jag kunde få veta vem som designat den.
ELLER
...låta mig köpa och skicka den jacka som herr Saucedo hade på sig till mig. De får själva välja, men jag kan tänka mig tvätta jackan om de inte orkar göra det. I väntan på svar kan jag bara säga en sista sak: det var en riktig, jävla schlager!

Budget - check!

Så här mycket pengar - varje månad - kommer jag
kunna göra vad jag vill med! Frågan är bara vad? 

Undertiden pappa packat in några möbler från mitt rum in i bilen, har jag tillbringat hela dagen hos morföräldrarna, betalt min första hyra och depositionen (+1 hyra) samt knåpat ihop en budget för mars månad. Budgetar är ju praktiskt att ha - trots allt. Till en början såg framställningen hopplös ut, men till slut kändes det organiserat och överskådligt. Problemet med budgetar är att vissa saker betalas varje månad medan vissa saker måste sparas ihop till. Om man nu tycker sådant här är svårt, så ska man vara glad att ha en mormor som jobbat på Euro Finans. Jag fick all hjälp jag behövde och uträkningarna och allt gick bra fram tills vi insåg att mina utgifter skulle bli större än mina inkomster. Konceptet gjordes om en aning och voilá: jag får 74 kr över till annat var månad! *horray!*

Återupplivning och pappersarbete

I april, det vill säga för nästan ett år sedan, kom denna blogg till världen. Istället för att livnära den med inlägg lät jag den bli dödfödd till ett senare tillfälle, som nu, denna alla hjärtans dag, när en ny epok i mitt liv drar igång.

Efter många om och men tänkte jag vänta med att söka korridorrum. Varför? Av lathet, och inte på grund av mammas egna skräckhistorier om hur det är att flytta hemifrån. Hur som helst. En dag när jag färdades med buss 8 i Malmö viskade en liten musikhögskolefågel i mitt öra att det fanns lediga "först till kvarns"-rum hos Laurentiistiftelsen, Lund. Tidigare besök och akuta övernattningar hos vänner där gjorde att jag redan visste en del om lokalerna och att själv ansöka ett rum där fanns som ett självklart alternativ, och nu fanns det ork och vilja. Efter att ha skickat ett mejl med intresseanmälan, ringt ett telefonsamtal och gått på ett kort möte så har jag efter mindre än en veckas tid fått ett hyreskontrakt och nycklarna i handen.

Fokus.
Pappersarbete väntar.

Ett hjärta till mig från fröken Lindau.